En idé dyker upp. Om ubåtar och nikotintuggummi.

2021-08-30

Visste ni att idéen om ett nikotintuggummi har sitt ursprung från ett förslag från två läkare vid den Fysiologiska institutionen vid Lunds universitet: Stefan Lichtneckert och Claes Lundgren.

I slutet av 1960-talet föreslog de två utveckling av en ren nikotinprodukt, vilken kunde användas där ett påtvingat rökförbud, till exempel ombord en ubåt, försvårade personalens koncentrationsförmåga. Idén var att på ett annat sätt ersätta en del av det nikotin rökaren vanligtvis fick ur tobaksrök. På så sätt kunde röksug och abstinenssymtom lindras. Dessutom fanns en möjlighet att arbeta bort rökningens beteendemässiga beroende.

I en intervju berättar Claes Lundgren att tankarna om ett narkomant beroende av nikotin hade legat och malt i hans huvud ganska länge. År 1968 besöktes han av den amerikanske forskaren och storrökaren Dr. Edward Lanphier som var i Sverige för att studera forskningen vid den Flyg- och Navalmedicinska avdelningen på Fysiologiska institutionen i Lund. Vid tillfället hade amerikanen en ganska besvärlig luftvägsinfektion. Trots slem och hosta fortsatte han kedjeröka, där den ena cigaretten tändes på stumpen av den föregående. Claes Lundgren föreslog då Dr. Lanphier att pröva den s.k. medicin mot rökning som ofta tillämpades av ubåtsbesättningar: Nämligen tuggtobak eller snus.

Sagt och gjort: I den lokala tobaksaffären i Lund införskaffades ett par paket stark tuggtobak i form av små mörkbruna kladdiga bitar. Dr. Edward Lanphier tvekade inte, utan stoppade in en pris. Något som innebar slutet på hans livslånga rökning. ”The mouse droppings that saved my life”, lär han kärleksfullt ha sagt om de bruna bitarna tobak.

Tillsammans med Ove Fernö, kemist och forskningschef på Leo i Helsingborg, utvecklade Stefan Lichtneckert och Claes Lundgren sedan ett alternativ till tuggtobak, nämligen nikotinhaltiga tuggummi. Socialstyrelsens läkemedelsavdelning tvekade vid den här tiden dock att godkänna nikotintuggummi som läkemedel, eftersom rökning inte betraktades som en sjukdom. Från myndighetshåll fanns också en tveksamhet till att tillhandahålla nikotin i ren form genom ett tuggummi. En tidigare okänd bärare av läkemedel. Som första land blev produkten därför först godkänd Schweiz 1978 och tre år senare,1981, i Sverige. Och då som ett receptbelagt läkemedel.

År 1987 tilldelades Ove Fernö Polhemspriset för sin uppfinning. I motiveringen hette det att han fick priset för en kvalificerad teknisk produkt vars utveckling representerar avsevärt tekniskt nyskapande".

Tilläggas kan också att Ove Fernö själv slutade att röka med tuggummits hjälp.